- childx

Språkbruk, makt och ansvar

Alla medieriktlinjer

Språket formar hur vi förstår våld

Historiskt har medier ofta dolt förövaren och skuldbelagt offret genom omedvetna språkval. Våld beskrevs som “bråk” eller “familjedrama”, vilket antydde ömsesidigt ansvar, och förklarades med yttre faktorer som skilsmässa eller alkohol i stället för att lägga ansvaret på förövaren.
Läs mer om medierapporteringens utveckling och #MeToo-rörelsens inverkan.

Utmaningar i dagens rapportering:

Victim-blaming: Fokus på offrets beteende (klädsel, val) istället för förövarens.
Sensationalism: Grafiska detaljer som återtraumatiserar.
Brist på kontext: Isolerade händelser rapporteras utan att kopplas till makt och ojämställdhet.

Medvetna språkval i praktiken

Språket måste aktivt synliggöra makt, ansvar och kontext.

Vem är aktör? Undvik passiva konstruktioner. Skriv ”Man våldtog kvinna”, inte ”Kvinna blev våldtagen”. Detta placerar ansvaret hos förövaren.

Läs mer om hur du synliggör förövaren i text.

Undvik normaliserande ord. Termer som ”sexarbete”, ”sexköpare”, ”kund” eller ”torsk” ramar in övergrepp som en affärstransaktion. Det osynliggör våldet och maktobalansen.

Ladda ner vår kompletta ordlista med rekommenderade ordval.

Undvik ord som antyder frivillighet. Ord som ”sugardejting” eller ”sålde sex” (särskilt om barn) döljer övergreppets karaktär. Kalla det vid sitt rätta namn: sexuell exploatering eller sexuellt utnyttjande mot ersättning.

Läs mer om problematiken med ord som ”frivillighet” och ”självskadebeteende”.

Särskilt om barnperspektivet

När du skriver om barn som utsätts måste ett tydligt barnperspektiv genomsyra texten.

Ett barn är ett barn, inte en ”ung kvinna/man”.
Ett barn kan aldrig samtycka eller bära skuld.
Den som utnyttjar ett barn är en förövare/pedofil, aldrig en ”kund”.

Använd begreppet ”mäns våld mot barn” för att belysa det strukturella problemet.

Läs vår fördjupning om barnperspektivet i rapportering.

Särskilt om barnperspektivet

Kritiskt förhållningssätt till källor

Journalister måste vara medvetna om att utsatta/överlevare kan använda ord som ”sexarbete” eller uttrycka stolthet. Detta kan vara en överlevnadsstrategi eller ett resultat av trauma.

Återge inte dessa termer okritiskt i rubriker eller brödtext.
Lyssna på den utsatta/överlevaren, men granska språk som signalerar frivillighet kritiskt och fundera över vilket budskap du som journalist förmedlar.
Var försiktig med att lyfta fram ”undantagen” (t.ex. de som säger sig trivas med OnlyFans). De är en minoritet och ger en skev bild av en industri som till största del bygger på exploatering.

Läs mer om ett kritiskt förhållningssättet till språkbruk.

Hållning till pressetiska regler

Dessa riktlinjer är i linje med Journalistförbundets (JF) och Sveriges Radios (SR) etik, särskilt gällande att inte förstärka fördomar (SR 8) och att skydda offer (JF 16). Vi skiljer oss dock på två punkter gällande förövare:

JF Regel 10 (Irrelevanta faktorer): Vi menar att det är relevant att belysa förövarens kön, yrke eller position för att visa att ”vem som helst” kan vara förövare och krossa myten om den socialt marginaliserade gärningsmannen.
JF Regel 16 (Identifiering): Vi anser att det ”sensationella” ska ligga hos förövaren, inte offret.

Läs vår fullständiga analys av de pressetiska riktlinjerna.