Intervjuer

Publicerat: 17 juni, 2025

Lo Kauppi: ”Skulden ska hamna där den hör hemma – hos förövaren”


Hon är skådespelaren och dramatikern som aldrig väjer för det svåra. Lo Kauppi går tvärtom rakt in i smärtan, maktstrukturerna och skavet. På scen, i sina texter och i sitt samhällsengagemang ger hon röst åt dem som sällan hörs. Frågan om barns rättigheter, och särskilt den sexuella exploateringen av barn, är något som väcker både vrede och kraft hos henne. För Lo är kampen inte abstrakt – den är kroppslig, politisk och personlig. Och i allt hon gör finns ett gemensamt driv: att förändra.

Vilka frågor inom området sexuell exploatering av barn engagerar dig mest?
Det viktigaste är att vi vågar prata om det – för att skulden ska hamna där den hör hemma: hos förövaren. Det är helt absurt att en bröstvårta på sociala medier kan plockas bort inom en timme eftersom algoritmerna reagerar så snabbt, men att vuxna som förgriper sig på barn på nätet inte hittas. Vi måste kunna lägga mer resurser på de delar av polisen som arbetar med detta.

Jag är tacksam att sexköp är olagligt i Sverige, men det räcker inte. Om någon filmar ett övergrepp och hävdar att det är en porrfilm så kan de i princip låtsas vara producent – och på så sätt undgå ansvar. Det borde gå att stoppa.

Finns det en bok, film eller låt som har ökat ditt engagemang för barns rättigheter?
Filmen Pervert Park har varit otroligt viktig för mig. Det är en svensk dokumentär som hjälpt mig förstå vad sexualbrott är – vad det gör med oss människor, och hur fel det blir när samhällets svar blir att kollektivt straffa och hänga ut förövare. Det är oftast arbetarklassen som döms, och jag tror generellt mer på vård än straff – även för den som är frihetsberövad. Filmen tar dessutom upp något av det allra mest skambelagda: att det också finns kvinnliga sexualförövare. Det är ovanligt, men det förekommer – och det är viktigt att vi ser även det och agerar.

Du lägger mycket tid på ideellt arbete. Berätta om något som får dig att må bra och ger dig inspiration till att fortsätta.
Just nu är det att träna brasiliansk jiu-jitsu och att samlas i den pro-palestinska rörelsen. Det ger mig hopp – hopp om att vi är många som vill förändring. För mig hänger våld, krig och sexuell exploatering ihop. Det är olika uttryck för samma destruktiva kraft som, oavsett om det sker genom bomber eller våldtäkter, förmedlar att vissa barn inte är värda lika mycket. Det måste bekämpas i alla dess former.