Henrik Wahlström: ”Barn måste få veta att det inte är deras fel.”

Henrik Wahlström är författaren, kreatören och opinionsbildaren som gör det osynliga synligt – inte minst när det gäller psykisk ohälsa och barns rätt till trygghet. Hans engagemang har djupa rötter i familjehistorien: en farmor som drev behandlingshem för fosterbarn, föräldrar som fortsatte i samma spår och en uppväxt där utsatthet fanns nära. I dag brinner han för att vi vuxna ska våga prata öppet också med barn. För när vi tystnar i rädsla för att skydda, lämnar vi barnen ensamma med fantasier som ofta är mycket värre än sanningen.

Finns det någon som har inspirerat dig till att vilja göra skillnad för barn?
Min farmor var en fantastisk människa. Hon flyttade från Norrbotten till Skåne där hon tillsammans med en annan kvinna köpte en stor gård där de startade ett behandlingshem och tog emot så många fosterbarn som de kunde ta hand om. En lång rad barn från väldigt trasiga förhållanden fick en ny chans i livet, några valde till och med att ta hennes efternamn när de blev myndiga. Hon inspirerade även mina föräldrar till att ta emot fosterbarn under min uppväxt, och hon inspirerar mig idag.

Finns det en bok, film eller låt som har ökat ditt engagemang för barns rättigheter?
Min farmors och mina föräldrars fosterbarns livsöden lade grunden till boken ”Kirre” som min mamma skrev på 90-talet. Det är en väldigt mörk berättelse om en pojke som växer upp omkring missbruk och utsatthet, och den öppnade mina ögon i tidig ålder för hur en del barn har det. Det var en stark upplevelse för mig personligen och boken blev även en obligatorisk del på lärarhögskolan.

Hur kan vi bryta stigmat kring sårbarhet och psykisk ohälsa för att bättre skydda barn?
Det är så himla viktigt att vi lyckas få bort skammen och tystnaden kring psykisk ohälsa, så att vi kan prata om det även med våra barn! Ofta har de lättare att tala om sådant än vi föreställer oss, det är ju vi som har beslutat att det ska vara svåra ämnen att prata om. Dels är det bra att barnen kan tala med oss vuxna om de inte mår bra, men det är också viktigt att vi vuxna vågar tala med våra barn om vi själva drabbas av psykiska problem. Så att barnen kan få veta att det inte är deras fel eller ansvar, och att de får en förklaring till förändrade beteenden som de säkert redan har noterat. Om vi försöker hålla tyst för att skona barnen leder det lätt till att de istället börjar hitta på egna förklaringar, som kan vara mycket värre än verkligheten. Håll det bara hoppfullt och på barnets nivå så går det nog bra!