Att intervjua personer i utsatthet

Att intervjua personer som fortfarande befinner sig i utsatthet (t.ex. beroendeställning, minderåriga, nyligen kommit ur exploatering) kräver extrem varsamhet. Risken finns att intervjun försätter personen i direkt fara eller att den intervjuade glamoriserar sin situation som en försvarsmekanism.

Att tänka på vid pågående utsatthet:

• Samtycke: Är samtycket verkligen fritt? Personen kan vara påverkad av rädsla eller beroendeställning.
• Språkbruk: Använd inte personens eventuellt romantiserande ord (”sexarbete”) i rubriker.
• Fokusera på strukturer: Sätt personens berättelse i en större kontext (affärsmodeller, grooming, utpressning). Inkludera expertperspektiv (psykologer, organisationer) för att ge en nyanserad bild utan att förminska individens agens.
• Transparens: Förklara varför du som journalist väljer vissa begrepp (t.ex. ”sexuell exploatering”) och varför andra röster inkluderas.

Checklista för utsatta/överlevare

Frågor att ställa dig själv så att du ger ett informerat samtycke till intervju.

Har du funderat på att detta kommer kunna hittas på nätet i många år framöver, även av framtida arbetsgivare, familj och barn?
– Vad tänker du om det?

Har du någon gång tidigare ångrat att du delat något personligt offentligt?
– Ja? – Vad gjorde situationen svår?

Om du ångrar dig i framtiden, till exempel om ett halvår eller om sju år?
– Hur skulle det påverka dig? Har du något stöd då?

Finns det personer i din närhet som skulle kunna skada dig om de såg det här? Exempel: Tidigare partner, familjemedlem, förövare.

Känns det viktigast för dig att andra får höra din berättelse eller känns det viktigt att det är just du som syns och hörs för att till exempel äga din historia?
– Om budskapet är viktigare: var anonym eller använd ett alias.
– Annars? Förstå varför. Ibland kan det finnas ett starkt behov för att visa att man inte skäms och att man därför vill vara offentlig men det finns en risk att man sedan ångrar sig.

Checklista för journalisten (före, under, efter)

Innan intervjun:

• Ge gott om betänketid.
• Var tydlig med reportagets utgångspunkt och vilka frågor som kan ställas.
• Betona att personen har rätt att avbryta eller vägra svara.
• Låt personen välja en trygg mötesplats
• Erbjud att en stödperson får närvara.
• Ställ frågan om personen föredrar en kvinnlig journalist/fotograf
• Fråga om personen har professionellt stöd. Om inte, överväg riskerna med att genomföra intervjun.

Under intervjun:

• Påminn om rätten att inte svara.
• Sätt ingen tidspress.
• Gå igenom checklistan för informerat samtycke om personen vill vara offentlig.
• Undvik frågor om grafiska detaljer och specifika händelseförlopp. Fokusera på känslor, konsekvenser och strukturer.
• Var uppmärksam på personens mående. Föreslå paus om beteendet förändras.

Efter intervjun:

• Låt alltid den intervjuade läsa igenom sina citat och artikeln i sin helhet.
• Vänta gärna en vecka mellan genomläsning och publicering för att ge tid för reflektion.
• Ha en återkoppling några dagar efter intervjun (ej publicering) och fråga hur det kändes.
• Ha en förberedd lista med kontakter för stöd och hjälp.
• Informera tydligt om publiceringsdatum och påminn om rätten att dra tillbaka samtycke.

Vid publicering:

• Inkludera alltid relevanta hjälplinjer i er publicering. Här finns en lista över olika stödlinjer.
• Informera den medverkande om när materialet ska publiceras så att hen inte upptäcker det via andra kanaler.
• Ha en tydlig strategi för moderering av kommentarsfält för att skydda den medverkande mot hat, hot och ”victim blaming”. Överväg att stänga av kommentarsfält helt vid särskilt känsligt innehåll.
• Granska hur artikeln delas i sociala medier. Se till att puffar och inlägg följer samma etiska riktlinjer som reportaget och inte omvandlas till clickbait.
• Fundera vart dina gränser går i förväg. Var sedan tydlig med dina gränser i kontakten med journalister.
• Ta reda på vem som ska intervjua dig. Läs vad hen har skrivit tidigare. Om du inte känner dig bekväm kan du be om att bli intervjuad av någon annan.
• Kom ihåg att du aldrig måste svara på en fråga om du inte vill.
• Säg till om du behöver en paus eller vill avsluta.

Läs igenom artikeln innan den publiceras. Var beredd på reaktioner.  Se till att den medverkande är medveten om att reaktioner (både positiva och negativa) kan komma och påminn om att upprätta en kontakt med det stödnätverk ni eventuellt har diskuterat.

Checklista för journalister – intervjuer av personer som fortfarande befinner sig i utsatthet

Att intervjua personer som fortfarande befinner sig i utsatthet kan innebära risker både för den intervjuade och för hur ämnet framställs i media. Det kan röra sig om personer som lever i en beroendeställning, saknar juridiskt skydd eller som befinner sig i en väldigt utsatt situation. Dessa intervjuer, men också rapporteringen efteråt, kräver särskilt ansvar från journalistens sida. Det finns en risk att intervjun försätter personen i fara, eller att den intervjuade glamoriserar sin situation, särskilt om hen känner behov av att försvara eller normalisera det hen är med om. Den som är mitt i sin utsatthet har inte haft tid att bearbeta sina erfarenheter, vilket kan påverka hur situationen beskrivs. Samtidigt är det viktigt att personens agens inte fråntas.

Vid intervju av en person som fortsatt befinner sig i utsatthet är det därför viktigt att tänka på:

• Samtycke under särskilt sårbara omständigheter – När en person befinner sig i fortsatt utsatthet är det särskilt viktigt att säkerställa att samtycke till intervju och publicering är både informerat och frivilligt. Ett verkligt samtycke kan inte ges om personen inte har möjlighet att fatta ett fritt och obundet beslut, exempelvis om samtycket påverkas av rädsla, beroendeställning eller annan form av press.
• Språkbruk – om den intervjuade använder romantiserande eller glorifierande ord om sin utsatthet (ex. inom prostitution eller på plattformar som OnlyFans), ska dessa inte lyftas fram i rubriker eller användas som citat utan kontext.
• Fokusera på strukturer – För att inte låta individens perspektiv stå helt oemotsagda men samtidigt inte ta ifrån hen sin agens är det viktigt att sätta personens berättelse i en större kontext. Artikeln kan exempelvis lyfta hur affärsmodeller inom digital exploatering ser ut, hur algoritmer förstärker våldsamma normer, eller att grooming, utpressning och beroende är vanliga inslag.
  
• Lyft flera perspektiv – En stor del av artiklar om personer som fortfarande befinner sig i utsatthet består av en homogen grupp som inte är representativ för majoriteten av de som blir utsatta. Det bidrar till en ensidig rapportering som ofta är positivt inställd till kommersiell exploatering. För att få en mer nyanserad rapportering kan det därför vara viktigt att ge utrymme till psykologer eller traumaterapeuter, organisationer som arbetar med utsatta, eller personer med tidigare erfarenhet av liknande situationer. Dessa röster kan ge en bredare förståelse för problematiken utan att förminska individens berättelse.
  
• Förklara dina val – För att den intervjuade ska behålla sin agens genom hela processen är det viktigt att vara transparent med journalistiska val, både innan intervju och efter publicering. Det bygger förtroende och ger personen möjlighet att fatta informerade beslut om sin medverkan.
  
• Förklara varför du valt vissa begrepp eller formuleringar – till exempel varför du skriver “sexuell exploatering” istället för “sexarbete”, eller varför du undviker vissa uttryck i rubriken. Om du inkluderar fler röster från till exempel en psykolog eller organisation, berätta varför du väljer att göra det och hur deras perspektiv kommer användas i texten. Var också tydlig med vad syftet med artikeln är, och hur den är tänkt att bidra till ökad kunskap, förändring eller debatt. Genom att ha en konversation om hur artikeln kommer se ut minskar risken att den intervjuade upplever att berättelsen använts på ett sätt som känns fel.